I livets skepnad finns du liksom jag

du såg i egenskap av Guds nåde vag

igenom min osynliga mantel av kraft

då jag kröp till korset i en brandgul taft

vilsam ockra spreds över brantens rand

de fagra känslorna sattes i brand

när timglasets sand rann ut i vulkanens heta land

i farliga förfäders svindlande Samarkand 

Blodutgjuteldens hämnd färdades i dikenas rännilar

vassa kanter begärens egg och stålkanten filar

skar igenom kärlekens tvetydiga svar

vi gick tillsammans till de vi en gång var

Kära