Det kom en ängel till staden

vinglandes helhjärtat förbi som en i raden

vingbruten som få men kämpande på

mitt ibland veteslagens sovande ängar för få

Det guldlockiga håret hängde likt kristaller

som sakta droppades längs barmens dekolletage 

ljuva klingande falskt så som kungligheters apanage 

ofrånkomligen väntandes på ruinens kanstanjer

smakande surt för de hungriga barnen

letar efter den ambivalenta framtidens år

sierskan smäktande spår

 att freden kommer i vår