En räv, en kanin och en igelkott Var tre vänner som bodde i en skog En dag fann de en kista full av godsaker Och bestämde sig för att fira jul på sitt eget vis

De smakade på kakor, morötter och osna mjölk De pratade och skrattade om allt mellan himmel och jord De hängde en stjärna på ett träd som glittrade som guld Och de tände ljus i sitt hus som lyste upp natten som sol

De insåg en sak om att vara snäll Att inte äta varandra som lejon gör Att fira fred och broderskap Och vara tacksam för det man har

Så när julen kom var de redo De njöt av varandras sällskap Och kanske, bara kanske, sa räven “Hoppa och kissa” till sina vänner med ett leende som smittade av sig.

***

Fabel om julen 

 Och de tre vännerna hade en underbar jul tillsammans. De delade med sig av sina godsaker och gav varandra presenter. De sjöng sånger och dansade runt trädet. De kände sig lyckliga och fridfulla.

Men en dag kom en stor björn till deras skog. Han var hungrig och arg. Han såg de tre vännerna i deras hus och bestämde sig för att äta upp dem. Han knackade på dörren och sa med en röst som dånade:

• Öppna upp, ni små djur! Jag är här för att göra er till min middag!

De tre vännerna blev rädda och gömde sig under bordet. De visste inte vad de skulle göra. De hade ingen chans mot den stora björnen.

Då kom räven på en idé. Han sa till sina vänner:

• Jag har en plan. Vi måste vara listiga och modiga. Vi måste lura björnen att tro att vi har en farlig sjukdom.

• Hur ska vi göra det? frågade kaninen.

• Vi måste hosta och nysa och klaga på att vi har ont i magen. Vi måste säga att vi har ätit något giftigt som har gjort oss sjuka. Kanske tror björnen att vi är smittsamma och går sin väg.

• Det låter farligt. Vad om han inte tror oss? frågade igelkotten.

• Då får vi kämpa för våra liv. Men vi har inget annat val. Kom igen, låt oss försöka.

De tre vännerna började hosta och nysa och klaga på att de hade ont i magen. De sa till björnen genom dörren:

• Gå bort, du stora björn! Vi är sjuka och smittsamma. Vi har ätit något giftigt som har gjort oss sjuka. Om du äter oss kommer du också att bli sjuk.

Björnen blev misstänksam. Han tänkte:

• Det här kan vara ett trick. Kanske försöker de lura mig. Men vad om det är sant? Vad om de verkligen är sjuka och smittsamma? Jag vill inte riskera att bli sjuk. Jag har hört att det finns en sjukdom som heter hoppa och kissa som gör att man hoppar och kissar hela tiden. Det låter hemskt.

Björnen mindes att räven hade sagt “hoppa och kissa” till sina vänner. Han trodde att det var ett tecken på att de hade den sjukdomen. Han blev rädd och bestämde sig för att inte chansa. Han sa till de tre vännerna:

• Okej, ni små djur. Jag ska låta er vara. Men ni får inte komma ut ur ert hus. Ni får inte smitta någon annan. Jag ska hålla koll på er. Om jag ser er ute ska jag äta upp er.

Sedan gick björnen sin väg. De tre vännerna pustade ut. De hade lyckats lura björnen. De kramade varandra och tackade räven för hans idé. De sa:

• Du är så listig, räv. Du har räddat våra liv. Tack för att du är vår vän.

• Det var inget, sa räven. Vi är vänner och vi hjälper varandra. Det är det julen handlar om.

Och så levde de tre vännerna lyckliga i alla sina dagar.

Moralen av denna fabel är: List kan övervinna styrka. Vänskap är viktigare än mat. Och julen är en tid för fred och kärlek.