Korridoren på avdelningen andas en väldigt låg förtvivlad uppgivenhet. Doktor Knorr och hans härliga självgodhet har nått rekordnivå. Lena 61 år lider av en otrolig depression. Hon har inte varit utomhus på ett år. Hennes man är pastor i en fantastiskt positivistisk och optimistisk församling där folk mår dåligt men försöker hålla skenet uppe. Pastorns besatthet av att församlingen ska vara stark och glad. Lena har varit inlagd under många perioder. Hon har blivit av med sitt jobb och medlemmar i församlingen har tagit avstånd. Man säger att hon är besatt av en demon. Lenas dotter är också inlagd i en annan stad. Hennes man predikar för henne när de talar i telefon och talar i tungor desperat. Stark och glad ska människan vara annars så har djävulen vunnit. De andra patienterna går som bleka skuggor genom den apatiska korridoren. Skötaren Åsa är dock ett starkt ljus i mörkret. Hon är både väldigt erfaren, professionell och himmelskt medkännande. Hon stöttar Lena. Tiden som bara flyter på, alla förlorade år, och sedan ska man dö och ingen kommer att sakna en. Jag visste redan som barn att det skulle gå åt helvete för mig. Jag såg det i mina så kallade föräldrars ögon, paniken, skräcken och det formidabla kaoset. Men man får ju absolut inte visa hur svag och ynklig man är för då kommer myndigheterna att slå huggtänderna i ens livsnerv och domdera att nu får du väl ändå skärpa dig lilla gumman. Trettio medlemmar i församlingen mår skitdåligt. Pastorn är pedofil och han misshandlar Lena som inte vågar berätta för någon. Deras sexuellt utnyttjande son som sitter i fängelse för grov mordbrand. Skammen och förnedringen i att vara så liten, svag och dum i huvudet. Kärleken som endast existerar i skötaren Åsas otroliga uppenbarelse så att Lena knappt tror att det är sant. Doktor Hugo Knorr orerar i sitt intellektualiserande av känslor. Lena tycker synd om honom. Hennes man den energiske pastorn plockar upp barn på nätet som mutar och förgriper sig på. På söndagen så predikar han om Jesus och hur Han ska rädda världen. Nästan alla i den sjuka församlingen är rädda för den karismatiske pastorn och försöker till varje pris verka frälsta, starka och glada. Lena vandrar i korridoren och och försöker lugna sin ångest. Att försöka prata med de andra patienterna är inte lönt..En sjuksköterska måste helt klart vara psykiskt sjuk. Han är så dryg och arrogant, godtycklig och kylig. Inom den fantastiska Psykiatrin verkar vem som helst få jobba. Lena gömmer sig i sin säng. Åsa kommer imorgon. Två församlingsmedlemmar har tar tagit livet av sig. Det var Guds vilja säger pastorn och på grund av deras bristande tro. Halva församlingen hoppar av. Resten är så hjärntvättade att det är hopplöst. Stesolid säljs i kyrkan. Folk mår bara fint. Det är så skönt med Jesus, stesolid och vodka. Åsa och Lena har långa goda samtal som gjuter mod och ett hopp i Lena. När hon ska skrivas ut så ska hon flytta till Kvinnohuset i stan. Det ska även göras en polisanmälan mot pastorn för misshandel. När Åsa kommer in i rummet så blir det ljust.
Lena känner för första gången på flera år en känsla av tro, hopp och kärlek. Doktor Knorr går och mumlar något i korridoren. Han ser ut som en urgammal svensk härförare från 1600-talet.