jag tröttar ut mig själv

vi tröttar ut oss själva med våra dikter

   det finns kristna konnotationer i hennes hår

hon kände i duvköttet innan hon gick och la sig,

vackra lampor översvämmar trakten

som ett blod

att beveka

                   de utan kärl

man kan hugga ett svärd

genom halsen om man vill

se drömmen stiga ur hjärnan

som en banalare slags flykt

en klonad uggla sitter i sovrummet

jag matar den med en lögn

jag tycker att den liknar min mor

eller om det är hennes syster

jag vet inte

ikväll är det skidskytte på tv

vackra unga kvinnor

som skjuter på en svart prick

framför tv-kamerorna

kanske inte så minimalistiska i sin framtoning,

jag tänker på David Hockney

han skulle kunna måla de vackra skidskyttarna

i skidspåret

så att de kan flyta som illusoriska änglar över vardagsrumsgolvet

och jag känner mig lite mindre ensam

det är afton nu

och i rymden finns inga stjärnor

mina imaginära kvinnor

beveker mig

de gör mig kvasi-lycklig

i hemlighet

ja jag älskar min hemliga lycka

dags att gå upp ur sängen

att åka och handla på ica maxi

alla människor där som jag

rör mig genom som grå dimma

nej jag älskar dem knappast

det finns djur i dem

och barn inuti djuren

och djur inuti barnet

vi möts nästan aldrig längre

nej deras ansikten är förvridna

vända mot andra stränder

det finns inte längre något liv i mig

jag har skrivit mig död, och måste stiga upp ur sängen