...att prova på hur att vara en idiot. Då har en ju något att
skylla sina egna misstag på något. Ibland vill en som druckit
sig full eller varit i någon sorts rus, kunna skylla på ruset.
Trots att jaget var 'nykter'

just när lusten att 'busa' och sig själv berusa, slog till bara
och gjorde av impulsen verkan. Att det sedan även blev till
en smula åverkan och förolämpningar av annan, det kan en
själv då söka skylla ifrån sig med.

'Men jag var ju full.' Om en själv gör dumheter, utan att vara
just påverkad av alkohol eller narkotika, kan jag väl skylla på
att 'jag var en idiot'? En förklaring behövs och idioti känns
som en orsak att ta till när som

omdömeslös jag varit. Som att ursäkta sig med. För det är så
skönt att kunna be om förlåtelse, även om det jag som gjort,
knappt går att ursäkta, förlåta. Jag gav mig i kast med upp-
giften att bära mig illa åt.

Det verkade gå alldeles utmärkt. Inspirerades av att andra
gjort dumheter före mig. Visst skulle väl även jag kunna
åstadkomma några riktiga klavertramp och inte bara andra?
Själv har jag ofta nog tyckt

att det även är som att föregå med 'exempel', även om sådant
sällan för något gott med sig. Om jag bara gör något riktigt
dumt, ja närapå oförlåtligt, då blir det ju spännande att se
om det går att få förlåtelse sedan.

'Försöka duger', har någon sagt. Även om andra kan säga
saker som att en själv borde kunna göra mer än bara försöka.
Dessutom kan jag komma med 'god tro'. Jag har nog gjort
'dumheter', som mest drabbat mig själv.

Som att 'göra' eller 'avstå', när möjlighet uppstått till att
'hänga på', då äventyret lockat eller annan frågat om en
själv vill vara med och göra just 'dumheter'. Nu har jag
satt mig själv rejält i klistret.