Sätter örat mot släktträdet,
det darrar lite lätt i läppen.
Närheten till rötterna är starkare än tanken på årtal,
giftemål och barn.

Visst susar det i bladen?

Lyssnar länge,
mormors breda dialekt skär genom själens,
som en upplysande blixt
Lätt fångar jag tåren.

Även mors röst,
den bestämda,
den tydliga,
alltid upplysande rösten kommer
genom släktträdets vibrationer.
In i minnenas rum fylld av
goda intentioner och kärlek.

Pausar en stund, hämtar andan.

Rösten efter far är svag,
men den finns kvar i samtal,
berättelser samt bilder.
Fram tonar en energisk ung man
med hjärta för människor och sin Gud.

Visst susar det i bladen?