när jag föddes
dog jag
långsamt och stadigt
hade jag inte haft barnflicka
sånt väljer en inte själv
hade jag inte tuggat ordentligt
gnagt på köttskrala ben
sugit ut märgen
hade jag inte lärt mig gråta
hela vägen inifrån ut
tack kära ibdesam
ja då hade jag inte ens lärt mig leva medans jag dör
nej
jag sörjde inte min mor
jag sörjde vårt äldre barn fast
det lever än
sörjde mig samt och sönder
när barnet flyttat hemifrån
vår yngres flytt blev aningen lättare
med min träning på elitnivå innan
aldrig har jag levt så mycket som då
nu tar jag det mest lugnt
förlåter nästan allt och alla
ja min mor med
det känns vettigt
nu när jag inför det sista slutgiltiga döendet
börjat tycka om mig själv
börjat förlåta mig själv med
varje dag en liiiten bit till
och fan i mig
det kan till och med vara roligt
ibland
när jag ändå håller på att ha dött
i fred med ett och annat
i fred med en och annan
trots allt