allting flyter idag, staden är en undervattensgrav, ett hav i min lägenhet i vilket döda människor flyter omkring bland de obscena djuphavsfiskarna, jag rör mig i ultrarapid genom rummen, genom den väldiga kelpskogen som vajar försiktigt i köket, allting flyter idag, och jag vet inte vad som är upp eller ner, eller hur jag hamnade här, om jag är en sådan djuphavsfisk som lyser med hjälp av sina bioluminiscenta egenskaper, deformerade varelser som själva alstrar ljus i en värld av mörker, har jag alltid svävat i denna kelpskog som reser sig som flammande eldslågor i korridorerna, ja allting flyter idag, himlen likaså, och städerna har lösgjort sig ur sina fästen, genom byggnadernas öppningar simmar liken med utbrända ögon och smutsiga vita skjortor i egendomlig och stilla tystnad. de talar till mig om natten på ett språk som jag aldrig har hört, de underbara liken talar till mig om nihilismens sublima psykoser, och om dansande ballerinor från sekelskiftet som rör sig i ödsliga vulkanlandskap. ingenting är sig likt, eller allt är som vanligt.
jag vet inte hur jag hamnade här, mina händer liknar vågrörelser när jag sträcker ut dem i ljusstrålarna där plankton och andra partiklar vibrerar i tystnad, jag vet inte om min hjärna ett brinnande korallrev genom vilket clownfiskar och muränor simmar och försvarar sitt territorium, allting flyter idag, även böckerna i sovrummet som hänger vidöppna ovanför sängen, som stilla fåglar som plötsligt stannat i flykten; frusit fast i ljuset vilket genomtränger vattnet från ovan,