"Aube

J´ai embrassé l´aube d´été.

Rien ne bougeait encore au front des
palais. L´eau était morte. Les camps
d´ombres ne quittaient pas la route
du bois. J´ai marche, réveillant les
haleines vives et tièdes, et les
pierreries regardent, et les ailes
se levèrent sans bruit.

La première entreprise fut, dans le
sentier déjà empli de frais et blèmes
éclats, une fleur qui me dit son nom.

Je ris au wasserfall blond qui
s`échevela à travers les sapins: a la
cime argentée je reconnus la déesse.

Alors je levai un à un les voiles.
Dans l`allée, en agitant les bras.
Par la plaine, où je l`ai dénoncée
au coq. A la grand ville elle fuyait
parmi les clochers et les dòmes,
et courant comme un mendiant sur
les quais de mabre,
je la chassais.

En haut de la route, près d`un bois de
lauriers, je l´ai entourée avec ses
voiles amassés, et j`ai senti un peu
son immense corps. L´aube et l´enfant
tombèrent au bas du bois.

Au réveil il était midi."

("Aube"/ "Illuminations"/ Poésie francaise.fr)

---------------------------

Min tolkning

Gryning

En sommar kysste jag dess gryning.
Allt var stilla, ännu vilade palatsens
gårdar. Vattnet låg öde. Än lägrades
vägen i skogen av skuggor.
Jag började gå, andetag, livliga och
varma, får mig att vakna, och juvelerna
såg, ljudlöst höjde de sina vingar.

På en stig, redan fylld av skir och
blek lyster, hände allra först att en
blomma nämnde sitt namn.

Åt vattenfallet skrattade jag när dess
ljusa rufs strilade mellan granarna:
så såg jag henne, gudinnan,
skimrande, i dess topp.

Jag lyfte slöjorna, den ena efter
den andra. I allén, där jag viftar
med armarna. På slätten, där jag
förnekade hanen.

Mellan klockor och kupoler flydde
hon, i den stora staden jagade jag
henne som en tiggare över
marmorkajerna.

Där vägen var som högst, nära en
dunge av lager, famlade jag bland
slöjor, förnam i en aning hennes
enorma kropp. Gryningen och barnet
föll till botten av skogen.

Jag vaknade, och det var mitt på dagen.

----------------------

Jean, Nicolas, Arthur Rimbaud, 1854-1891,
räknas som en av den franska litteraturens
främsta poeter.
"Tillsammans med Charles Baudelaire ses
han som en viktig föregångare till 1880-talets
franska symbolism och den internaionella
modernismens litteratur under 1900-talet."

"Han har setts som en förnyare av poesin
och språket, och litteraturforskare har
konstaterat att Rimbaud förändrade synen
på poesins och språkets möjligheter."

"Ett viktigt och för den tiden nyskapande drag
i Rimbauds poesi är hur det poetiska språket
används som redskap för fantasin snarare än
för att återge referenser och konventioner.

Orden och språket är självständigt, och målet
är att få dem att uttrycka någon form av ny,
djup och ditills fördold sanning."

Arthur Rimbaud mest produktiva period var
mellan 1870-1875, och han gav under sin levnad
bara ut en diktsamling, "Un saison en enfer",
1873 (En tid i helvetet).

Hans vän och partner, Paul Verlaine, gav dock
år 1886 på eget initiatv ut hans diktsamling,
"Les Illuminations" (Skrivna år 1872-75);
av många ansett som hans viktigaste verk.

Paul Verlaine redigerade också Arthur Rimbauds
postuma, "Poesies completes" (1895), "Euvres"
(1898), samt, "Lettres" (1899).
En central dikt i Rimbauds produktion är
"La bateau ivre" (1871) (Den berusade båten).

Svenska poeter som tagit starka intryck av
Arthur Rimbaud är bl.a Folke Dahlberg,
Gunnar Ekelöf, Arthur Lundkvist och
Gunnar Lundin (Se litteraturlistan).
(Alla citat är från Wikipedia)

Litteratur; ett urval

"La bataeu ivre"; 1871
"Den berusade båten"; tolkning av Folke Dahlberg,; 1950
"Den berusade båten"; tolkning av Helmer Lång; 1965

"Un saison enfer; 1873
"En tid i helvetet"; tolkning av Helmer Lång; teckningar
och färglitografier: C.O. Hultén; image, 2002
"En tid i helvetet"; tolkning av Jonas Ellerström;
Bakhåll, 2002

"Illuminations" (1872-75); 1886; utgiv. av Paul
Verlaine.
"Illuminationer"; tolkning av Helmer Lång och illustrerad av Max Walter Svanberg, Allhem, 1958

Dikter av Arthur Rimbaud, redigerade och
utgivna av Paul Verlaine:
"Poesies clompletes"; 1895
"Euvres"; 1898
"Lettres"; 1899

"Dikter och diamantprosa"; dikter i urval och
översättning av Helmer Lång; FIB;s lyrikklubb, 1965
"Lyrik och prosa"; urval, inledning och översättning
av Gunnar Ekelöf; Forum; 1972.
"Berusad gryning"; urval, tolkning och efterskrift
av Gunnar Lundin; (Ordströms, 1981)

"Samlade verk"; tolkning av Elias Wraak;
(Alastor Press, 2003)
"Samlade skrifter"; tolkning av Elias Wraak
(Alastor Press, 2013)
(Wikipedia.se)