Han gråter, annars så cool och fartfylld.
Impulsstyrd, nu styrd till tårar.
Jag tänker att han är i depå, deppig och stilla.
Kanske fått syn på sig själv, genom vår uppmärksamma omsorg.
Vi som förstår omfattningen av hans predikament.
Nu sig själv på spåren, tycks se sig som på glänt.
Hör väl bakåt, alla illgärningar och allt galet bus.

Tiden tickar.

Gråten avtar, han är på retur, upp till den ytliga ytan.
Ansiktet återsamlat i flin och attityd.