I skuggan av krigets mörka mantel står vi,

Där våra hjärtan bultar i takt med kanoners dån.

Vi, som känner vårens andedräkt, ser hur världen gråter,

Medan blommor försöker blomma i krutrökens skugga.

NATO:s stjärnor blinkar högt på himlen,

En allians av hopp, men också av rädsla.

Lots den anonyme, en pixel i det digitala bruset,

Ska vi blockera honom? En fråga som gnager.

Men låt oss inte glömma vårens löfte,

Att även i krigets skugga kan blommor blomma.

Vi, som är införlivade i en gemenskap av nationer,

Har makten att forma morgondagens historia.

Så låt oss skriva vår egen sonett,

Där fredens toner överröstar krigets klang.