Hon var så fin, sann och bra att de var tvungna att frysa ut henne. Ensam i för tunna kläder utan pengar hade hon ingenstans att bo. Inte ens kyrkan gillade henne. Hon var helt enkelt alldeles för fin, sann och bra. Hon frös ihjäl den natten och det var ingen som saknade henne eller kom på hennes begravning. På soptippen begravdes hon bland allt annat skräp. I Sverige så var det som vanligt de rika lyckliga och de fattiga olyckliga. Ingenting hade egentligen förändrats sedan medeltiden i attityd, mentalitet och livsåskådning. Ondskan var stark och glad medan godheten låg och grät förtvivlat i mammas famn och skyllde på alla dåliga omständigheter. Utmattad och förvirrad knäckte jag ett sexpack pripps fullt förvissad om att jag var bäst i världen. I själva verket så är jag en äcklig liten jävla parasit som suger ut samhället, otacksam, egoistisk, en fullständigt meningslös existens som bara bör hålla käften. Till och med sverigedemokraterna har kastat ut mig, ett avskum och kräk som alla hatar.