Mitt pris för att hålla fred
jag vet men ändå tar de
mig till botten slammet
ingen hör de ändras röst
där väggar ekar genom slamret

Jag ger mig av på egen väg
när de dras åt maktens håll
varför förlät jag då
min framtidas ideologi

De smider sina arvsanlag
inför överdriven planer
lämnar mig i drömmen kvar
i världsbildens förruttna lagar

Det finns alltid ett pris
för att dela överdådigt bord
då lättja blir så transparent i glaset

Men ändå hör jag allas åsikt
dock en bismak i tilltänkt talet
med ännu en vår tjänares skål
lämnar jag gunås så magert

Mitt ändamåls bakgrund
som saknar allas oförmåga
för min framtida generation
- jag ska tala

Ser tydligare efterhand
under kvällen remmar
enligt vinnings skull
är maktens stämma

Röster känns som åderlåter
lämnar mig med svetten beska
dennes sanning lögnen trogen
mot tjänst så tjänstens gentjänst

Felicia