Av dygnets tjugofyra timmar
sover vi åtta,
i den bästa av världar,
arbetar sex,
i den bästa av världar –
kvar är de tio fria timmarna
vars sekunder om de vore dagar
utgör de ideala hundra åren.
Av dessa levs de första arton i fångenskap,
de sista arton i ensamma plågor, eller i
plågsam ensamhet.
Däremellan sextiofyra år:
en tredje del i sömn,
kvar ett fyrtiotal;
dra av ytterligare tio för arbetet innan pensionen.
Om dessa sista trettio års dagar vore sekunder,
skulle tre timmar återstå av de första tio:
en för gryningen,
en för skymningen,
och en i zenit –
ett flyktigt ögonblick då Kärleken inte kastar någon skugga,
i den bästa av världar.