Faktum är att glöm det där, det som är, ja, det som är det tjänar absolut ingenting till, till någon eller något, så glöm allt och alla, sträck ut ryggen, långfingret, känn vart vinden inte bär, sök den svaga bäringskraften i allt som brister, och bo in dig i den känslan i stället, för där finns faktiskt någon som behöver att bli behövd av just dig och ingen annan, hågkommen inte håglös, ingenstans finns någonting så viktigt som just du, som just där, så faktum är att vad viktigt det är att glömma allt och alla och bära bristen på sitt utsträckta långfinger, och inte se något annat än sig själv, för en liten stund, på villkoret att inte villkora, med löftet att komma ihåg att inte glömma.