Det var nödvändigt för mig att haspla ur mig det jag sade
och brutalt även, för att få dig att förstå allvaret.
Samtidigt förstod jag förstås genast att jag sedan skulle få
äta upp mina ord.

Men hade jag inte burit mig åt som en idiot, så hade du
kunnat fortsätta att gå på och bara prata
och göra som du är så van vid att göra, att du inte ens märker
hur förödd marken blivit där du gått.

Någon var någon gång tvungen att säga ifrån och ibland
är det du eller jag som väljer att ta
bladet ifrån munnen och ta tjuren vid hornen.
Ibland måste man helt enkelt

satsa hårt och hoppas att vänskapen håller för bister sanning
då den som letar sig upp mot ytan, du vet
likt bubblor i ett glas, med vätska eller bara som en
bristande ballong i renande luft..