del 1


Nuet
är oroliga ryckningar
i det förflutna

Dagen
är natten
som vänder sig i sömnen

Livet
är dödens roade kalligrafi
på intighetens tunnaste rispapper

Döden
är alla lögners inneboende sanning

Snart
försmäktar i alltids hisnande brunn

Sedan
kväver alla böners syrefattiga andetag

Skyll dig själv
knivhugger alla ärliga försök

Det här
är situationen som tar ställning till dig

Bräckligheten
är styrkans ödmjukande

Sårbarheten
är modets riddarrustning

Ovillkorligheten
bryter alla goda föresatser

Tacksamheten
är ett klister
som det är svårt att skrubba av sig

Känslorna
gömmer sig i den likgiltiga uppsynen,
som färgerna i vitt

Händerna
är vinande klabbar i tidens avverkning

Mina tankar
är stjärnornas sätt att formera grundämnen,
och jag är deras gisslan

Klockorna häver sig självsvåldiga
över tidsutdräkternas enskildheter,
tomma på evidens

Jag låter kroppen ligga till sig;
what is gravity for!

Jag svävar
mellan hart när & åtminstone,
full med tilltyg


del 2

Tre kvinnor jag har knullat
till belåtenhet
(två amerikanskor, en finska)
är döda, upplösta i materien,
och numera allmängods
- men det förklarar inte världens sömngång,
inte Jordens krökta anfäktelser,
inte nätternas vassa nålstick
ur himlavalvet,
eller den avlägsna sången
i gamelanernas metall

Språken sprakar
längst ut på tillvaron,
långt ner i allas förhistoria & eftermäle

Köttiga arslen reser sig
som hungriga tångruskor
ur kättjans doggystilar

Stilfulla påsättningar i Karelen & Texas
är L'art pour l'art
med påföljande dusch

Mannaminnena krälar & kryllar
av dylikt

Bara herr S. K. står vid sidan
och intellektualiserar sig fri
ur sina missförstånd;
hävdar att ogjort är bästa väder
att vara ute i,
och runkar sekulärt i handduken