Kasta Macka.
Kasta Marie.
Studsar på ytan. Ett. Två. Tre.

Tappar kraften.
Sjunker mot botten.
Ner dit där man inga tårar kan se.

Ljudlös är färden.
I ultrarapid.
Bort från allt som ej vill henne väl.

Ljuset ger vika.
Mörkret omfamnar.
Bäddar in hennes ensamma själ.

En bubbla stiger.
En sista suck.
Av att aldrig blivit önskad och sedd.

Släpper taget.
Om livet som varit.
Blundar, nu är hon beredd.

Ett ljus skimrar.
Och sedan flera.
Likt stjärnor i ett himmelshav. 

De lyser vägen.
Ner till botten.
Där hon läggs till vila i sin djuphavsgrav.