Jag älskar att leva.
Jag hatar att leva.
Men det kan säkert vara mysigt att dö också.
Skratta gärna på min begravning.
För att mitt liv till stor del var ett skämt.
Kyss mig älskling.
Säg att du aldrig kommer att svika mig.
Förlåt att jag färgade all din vittvätt.
Du vet att jag lider av ett tvångsyndrom.
Jag älskar att leva.
Jag hatar att leva.
Men det kan säkert vara mysigt att dö också.
Jag bara ligger här och dagdrömmer.
Att vara psyksjuk är lika med ensamhet.
Att vara utslagen i Sverige kan betyda evig ensamhet även när man lyckats bli frisk
och gjort en storstilad comeback.
Att ens nämna ordet psyksjuk innebär att
man är portförbjuden från alla sociala sammanhang för all framtid.
Jag älskar att leva.
Jag hatar att leva.
Men det kan säkert vara mysigt att dö också.
Som omväxling och miljöombyte.
Mitt modershat får ett vulkanutbrott ibland.
Då blir jag svart i ögonen.
Ens föräldrar får inte svika en när
man behöver dem som allra mest
när man bara är ett försvarslöst barn.
Skratta gärna på min begravning.
För att mitt liv till stor del var ett skämt.
Jag vet sannerligen vad kärlek är
och smärtan som den innebär.
Jag vet hur en schizofren psykos känns.
På torsdag ska jag cykla upp
till stan på en välgörande shoppingtur.
Sånt lugnar nerverna.
Det är som att jag befinner
mig vid fronten i Ukraina.
Jag får aldrig riktigt lugn och ro.
Känner du som läser likadant?
Den posttraumatiska stressen över
de svältande bröderna och systrarna i Gaza.
Den accelererande miljökatastrofen.
Jag lägger ett fång rosor och lägger
på din grav min älskade Chloe.
Du dog alldeles för ung av cancer.
Jag har aldrig på 43 år kunnat
leva med en annan kvinna.
Jag låtsas att dansa med dig, så som vi gjorde.
Känner doften av din parfym.
Ett kraftigt åskväder drar in på kyrkogården.
Det var när du dog som jag blev sjuk.
Jag älskar att leva.
Jag hatar att leva.
Men det kan säkert vara mysigt att dö också.
Döden kan sannerligen inte skilja oss åt.
Jag försöker att meditera men tankarna far.
Gud är i rummet.
Utan Honom skulle jag stå mig slätt.
Jag kräktes inatt igen av
postraumatisk stress.
Det kunde vara så mycket värre.
Älskling jag känner dig i min famn.
Jag hoppas att du har det bra.
Jag älskar att leva.
Jag hatar att leva.
Längtan kan vara stark som en naturkraft.
Personalen här på sjukhuset är bra.
Nej skratta inte på min begravning.
Var stolta över mig för att jag åtminstone
ville och försökte så gott jag kunde.
All min kärlek ger jag till er mina få vänner.