De lurar mig igen. Idag var inte min ordinarie läkare där, så jag fick träffa en annan, vilket jag inte var medveten om när jag kom till sjukhuset.

Som vanligt gick jag in genom entrén till sjukhuset och desinfekterade händerna med handspriten som stod utsatt framför värmekameran. Än så länge har jag aldrig hört den alarmera att någon har feber, men hur som haver stod dendär kameran där iaf.

Jag gick fram till incheckningsmaskinen och tog upp sjukhuskortet ur plånboken. Det tog lite bläddrande, men hittade den och stoppade in kortet i maskinen, varpå det kom upp på skärmen att jag hade en bokning för blodprover och en för läkarbesök. Jag tryckte på "OK" och tog min lapp med väntnummer.

Jag tittade inte på lappen. Jag hade vant mig de senaste månaderna med att min läkare är en och densamma, så idag var det likadant...trodde jag.

Som vanligt gick jag till blodprovsrummet, lämnade över min väntnummerslapp och satte mig att vänta. Det var fem före mig, så jag behövde vänta lite.

"Säg inte till när du sticker." sade jag till sjuksköterskan som satte sig på andra sidan bordet. "Ok. Då gör jag inte det." svarade sjuksköterskan och sade sedan, "knyt handen till en näve". Jag formade en näve och sjuksköterskan tittade intensivt efter bra kärl, antar jag. Sen stack hon.

Jag tog väska och jacka och gick bort till den korridoren som min läkare skulle använda. S0m vanligt. Jag satte mig ner. Funderade på om jag skulle sätta på lite musik i hörlurarna, men på skärmen visade det inte något nummer ännu för min läkare, så för att inte missa mitt nummer i ordningen satte jag mig ned.

Efter en halvtimme hade det fortfarande inte kommit upp några nummer på skärmen för min läkare, men jag behövde uppsöka toaletten och när jag tittade på min nummerlapp igen fick jag lite panik. Det stod ett annat namn på nummerlappen. Jag halvsprang till receptionen, som ursäktade att ingen sagt något, men min läkare var inte där.

Jag fick istället gå till en annan korridor med en annan läkare. Det tog lite längre tid att vänta. Det var en kvinnlig läkare som började med att prata på engelska med mig. Sen frågade hon om jag ville prata engelska eller japanska. Jag tyckte inte om läkaren, så jag hade svårt att prata och mötet var snart slut.

Jag fick mina papper, betalade för mitt besök och medicin, plockade upp medicinen och gav mig sedan ut genom entrén och återvände hem.