21 rum bort
ligger min lägenhet

Jag ser ljuset flytta sig
genom dagen
i ett halvt år gammalt lugn,
vari dammet
för länge sedan
lagt sig
i det avlägsna återskenet
av grannars intermittenta livstecken,
som minnen återgivna
på en sekelgammal fonograf;
gulnande ljud; brus i avlopp, röster i trappen
i en nutid som lämnats åt sig själv
där böcker förlorat tron på läsning
och vattenledningarna hungrar efter törst,
medan kyl & frys står dödstysta i sina kaviteter
med frottéhanddukar instoppade
i sina gläntande munnar,
och golvhögtalarna i sina katatona honnörer
knappt längre kan erinra sig
vare sig avantgardistisk ljudkonst
eller traditionstyngd orientalisk klassicism

Tusen kilometer norrut,
tillbaka genom obebodda rum,
ligger plötsligt en skogsmus död
mitt i köket som ett memento mori

En rödpälsad katt i sjuttonårsåldern
kliver ner från varmvattenberedaren
under diskbänken
och smyger iväg i sin skugga
som ett fotografiskt minne,
mjuk, återhållsam, totalt tom på svepskäl

Förmodligen har han, osannolikt nog, inget
med den döda skogsmusen att göra

Jag lyfter ut muskroppen
med en plastförpackning
till en surdegslimpa från Willys som handske,
och dumpar den i snön
utanför verandan

Den hasar iväg
och rullar in under förstubron

En återhållen tanke
sipprar tid
där jag står

Dagen rullar iväg som en hjullastare,
gul och Volvomärkt,
och lämnar dem som inte följer med sin tid
efter sig,
i ett pärlband av rum, havande med minnen,
bort genom tiden