In absence of thee, my noble soul doth yearn,
For respect and love, in purest form it's given.
A life without thine presence, a solemn turn,
Yet in my heart, thy spirit is ever riven.

Thou art the sun that warms my day with light,
The gentle breeze that whispers through the night.
In every moment, thou art my delight,
Thy absence felt, yet love remains in sight.

Noble my soul, to hold thee in such grace,
Respectful love, a bond time cannot erase.
Though distance parts, our hearts share common space,
In every beat, thy love I can trace.

So let this sonnet be my soul's soft plea,
In life, in love, respect thee eternally.

***

Avstånd du har fått.
I frånvaro av dig längtar min ädla själ,
För respekt och kärlek, i renaste form är den given.
Ett liv utan din närvaro, en högtidlig vändning,
Men i mitt hjärta är din ande alltid splittrad.

Du är solen som värmer min dag med ljus,
Den milda brisen som viskar genom natten.
I varje ögonblick är du min fröjd,
Din frånvaro kändes, men kärleken förblir i sikte.

Ädla min själ, att hålla dig i sådan nåd,
Respektfull kärlek, en bindningstid kan inte utplånas.
Även om delar av avstånd delar våra hjärtan gemensamt utrymme,
I varje slag, din kärlek kan jag spåra.

Så låt denna sonnett vara min själs mjuka vädjan,
I livet, i kärlek, respektera dig för evigt.