Det är försommar utanför mitt fönster

jag speglar mig i vinglaset
och försöker förtränga ditt skratt

försöker förtränga hur stearinljusen
brukade kasta skuggor i ditt
älskade ansikte

Jag sänker vinglaset,
låter försommaren bli natt
och när mörkret kommer är vi där igen

vi spelar kort och lyssnar på jazz
du säger att jag är din förevigt
och jag säger att,  

''Det är redan skrivet baby''

Men just nu är det försommar
och du
är någon annanstans

jag öppnar en vinflaska till
och undrar om det är bäst så här

är vi verkligen bäst utan varandra
eller spelar min hjärna mig ett spratt

du kunde ju aldrig älska
så varför tror jag det nu?