Är så trött på ensamheten
på att scrolla kontaktlistan
när jag vet
att ingen kan ses ändå

avskyr att ensamheten
gör saknaden för dig starkare
är det något fel på mig,
varför klarar jag inte av att vara själv?

I läppglans, nytvättat hår
och ett glas vin i handen
väntar jag på att någon ska ringa
på att något roligt ska hända

väntar förgäves och somnar
alldeles för full
med kläderna på 

Får ibland nästan för mig att
slå det där numret
som jag lovat alla att aldrig slå

men det är obekvämt här
jag tycker inte om dialogen i mitt huvud
den
håller aldrig tyst 

Ensamheten klöser och
jag är inte ens ensam egentligen
jag är bara svältfödd på det
som kallas ömhet

så jag slår det där numret
ringer med dolt uppringnings-ID
stänger av mikrofonen
lyssnar på någon annans liv

eller kanske

gick signalerna aldrig fram