Jag vill skrika ut all smärta
skrika så högt att jag tappar rösten

jag vill skrika hur mycket jag saknar dig
älskar dig och hatar dig

Jag vill bränna upp dina kläder
slänga alla våra brev i havet och låta dom lösas upp

vill att allt runtomkring blir till ingenting
precis som jag blev

Nu har det gått 135 dagar sen jag lämnade dig
135 dagars rehab 
och jag kan inte påstå att det känns lättare
Det finns dagar, stunder, där jag är stark
sen finns det annat

Annat som att du inte lämnar mig ifred
du dyker upp i mina drömmar
där gör du hemskheter och ibland viskar du om vår romans

dina vänner vinkar till mig på stan
ber mig att förklara vad som gick fel
fast jag inte ens vet det själv

Det finns annat som till exempel frågan om förlåtelse
frågan om äkta kärlek
om vad som egentligen betyder något

Men låt mig först skrika ut allt
på en plats i den här storstaden där man får vara ifred

låt mig skrika ut smärtan och saknaden
bedrövelsen över allt jag aldrig fick med dig

och jag skriker

så högt att ekot

aldrig kommer sluta eka i mig

135 dagar senare och jag är på något sorgligt sätt fortfarande kvar med dig