Norrland
ligger som ett renstämt ackord
omkring mig,
klarnar av livs & döds brygd,
lägger aftonen tillrätta
i skuggsvunnet,
smeker gryningen vaken
i dimmors stråkdrag
över torra grenverkssträngar
i milsvidheterna
mellan Rikti-Dokkas & Årrenjarka;
spelar urtid på snöskotertubor;
tecknar åt skyarna i skidspårsornamenteringar
som binder traktens tystlåtenheter samman
i skogar som andas in, andas ut;
barrskogsbältena åtdragna runt rasbrantschakran;
grenverkens skyggen fåglabelåtna
i storskogeri & väglöshet;
ljusets djupa kontraalt fläckvis porlande
i skuggspelets bas
kring nornornas shamanism