I solens första strålar ser jag en gnutta av ljuset
Hoppet tar ett skutt av förväntan
Kanske blir detta en dag utan ångest
Kanske slipper jag känna paniken sakta gro
En värmande känsla brinner inom mig
Jag tror för stunden på framtidens under

Kalla vindar smeker min kind, himlen öppnar sig
Vita flingor dalar sakta ner och berör marken
I min ensamhet står jag och beundrar utsikten
Jag har en gnutta tro, hopp om framtiden
I solens första strålar emot min frusna hud
Känner jag mig för stunden inte orolig

Kylan gnager i mina fingrar, känner hur det ömmar
Mina förhoppningar slits snabbt ifrån mig
När verkligheten kickar in
Och jag med fruktan inser skiten
Fingrarna värker, en stickande smärta
Mitt liv är ett under, ett demoniskt under