En ensamen människas

Värld är svår att handskas med

Hans vänner från förr

Är döda numera allihopa

Han är så ensamen

Att han har börjat

Prata med sig själv

Hans egna tankar utgör

De röster han tycker sig höra

Han läser böcker

För att söva sin ångest

Och kliva in i andra

Människors världar

I dem kan han glömma

Bort sin egen existens

Med igenkänning och medkänsla

Med böckernas artefakter

Kvar blir i hans värld

Hans ensamhet och de röster han hör

Som är svårt att åtgärda

Tillfreds med sin existens

Somnar han in om kvällen

Efter en dag med existerande

I andra människors världar

Imorgon är en annan dag

I en människas värld

Taleptox Skrev

Den 20240508

<+>