blodströmmarna
kokar i sinnet och brosket
när kvinnorna kommer
med det utsmetade ljuset
vid fönstren.
det var som en puss
bara att fotografera kvinnorna
där han satt
ensam i sitt rum.
i det ljuset
omvandlades han
liksom de som var med på skärmen
som han inte var med
i drömmen.
det är månens mjölk
som droppar ned.
men här är de tjocka läpparna,
den profana munnen av blod,
den spirande tungan
upphettad av frustration
i spindelsyran.
logotyper går till spillo
för en kvinnas skull i staden
i uppvaktningskulturen
i sin tid att ta
hat till hjärtat.
myterna, som de fått bli,
hakar fast
i hans ögonfång.
varje glimt och öppen grind
av deras utrymme
och svajande små kjolar
är som öken eller is
i hans rädsla för dem.
eller som på filmen
där det vibrerar
spännande och uppjagat
men stulet eller försvunnet
från deras förflutna,
som det gör ont
att återvända till:
att arbeta som kvinna
i köttet
att må illa
i köttet
då de stängde för honom
att anta deras kött.