I det djupa, mörka, ljuva tysta
Skär sig silkets mjuka former genom -
Huden rodnar, flammar genom dunklet
Ömsom slår det gnistor ut i etern.

Kära odjur, lustens trogna lakej
Säg mig, har du lyckats förgöra mig?
Har du låst upp alla mina kistor?
Har du blottat själen min för världen?

När du tränger in i templet, vittna -
Blodet i ditt lustverk krossar fridens ton
Kvinnokroppen är Guds avunds boning;
Kvinnokroppen är ditt oförtjänta
Privilegium.

Spränger pulsen i ett falliskt eko
Han -
Söker för att finna kvinnans inre
Det hon inte släpper in i huvet -
Giftet färdas, söker hennes tankar
Men inga tankar tillåts röras vid där
Mannen är.

Kvinnokroppen mannen girigt frossar
Lapar ljuset av kvinnans ljuva komplex
Men kvinnokroppen är dubbel och konvex;
Skötet döljer allt det vackra kvinnan har -
Skuggsidan.

Där finns drömmar, glädje, tankar, heder
Styrka, hämndlust, minnens sura bismak
Floder rikligt fyllda av skratt och jubel -
Alla mörkrets dissonanta toner
Som ymnigt och ostört får eka.