Jag känner inte igen kvinnan som stirrar på mig i spegeln

jag har aldrig sett henne förut

hennes tomma blick, sömnbristen
som skriker ur de mörka påsarna under ögonen

valkarna i ryggen, magen över byxlinningen
finnar på käken, den mjälliga hårbottnen

Hon som tittar på mig i spegeln
tycker inte om sig själv 

jag ser det på henne när hon

sliter sig i håret, poserar naken 
håller andan
in med magen och ut med bröstet

hon klämmer in sig i urvuxna kläder och
drömmer sig bort till när kroppen faktiskt passade

Jag känner inte igen henne och förstår inte
vad hon gör i min spegel

med så nedbitna naglar,
så slapp rumpa och så små bröst

håret på armarna så mörkt,
hårstråna runt naveln så okvinnliga

tänderna som viskar om för många cigaretter,
hon dämpar nog sin ångest med rödvin

hon äcklar mig, hon söker för mycket bekräftelse
det äcklar mig

Jag slår näven i spegeln, rakt i hennes ansikte,
spegeln går i kras och kvinnan slutar stirra

Jag kryper ner i min säng, madrassen har format
en grop efter mig, det är blod på lakanen

När jag vaknar är hon där igen och jag möter hennes blick
i en becksvart fönsterruta