Han gick genom byns smala gator med sin herdehund i släptåg.
Han höll hårt i sin hunds krok för att förhindra att den blev galen och attackerade någon.
Hundens utseende liknade en kangalhund, men denna hund var fyra gånger så stor som en normal kangal och storleken på en häst.
Dess huvud var större än ett hästhuvud.
När herden gick genom de smala gatorna dök en annan normalstor Kangal-hund upp.
När den stora hunden såg den andra framför sig, blev han av med sin backup i ett drag och attackerade den andra, trots att herden hade vidtagit försiktighetsåtgärder.
Den andre attackerade honom också, men eftersom han var liten jämfört med honom, fångades hans drag på den stora hundens bröst.
Eftersom den stora hunden var fyra gånger så stor som den lille tog den huvudet i munnen och tryckte på käkarna, och båda föll till marken samtidigt.
Båda låg på marken och den ene försökte bli av med dem och den andre försökte döda dem.
Herden böjde sig kallt ner och tog tag i sin hunds öra, men han ansträngde sig inte för att skilja de två åt.
Det var som om han var en åskådare där.
Ägaren till den lilla kangalen tog en spade i handen och slog den stora hundens huvud så hårt han kunde, och å andra sidan dog min hund.
Han skrek: "Du dödade min hund."
Eftersom den stora kangalens tänder var djupt inbäddade i den lilla kangalens skallben, kunde han inte separera munnen och ta bort tänderna där de sänktes.
Till slut blev han andfådd och släppte sig själv.
Herden, som inte ansträngde sig för att skilja hunden på förhand, skar plötsligt hundens mun i två delar och tog bort den andra hundens huvud.
Den stora kangalen dog omedelbart, och den andra, med lite plågsam smärta, förvandlade motivet till ett badhus.
Om det var någon som vacklade barfota så var det han som led döden.
Ägaren till den lilla kangalen grät fortfarande för att du dödade min hund.
Herden sade till honom:
-Varför gråter du?
När man tittar på den med denna ansträngning kommer den att visa att din hund inte är sig lik.
Om du tittar på toppen av det motsatta berget kommer din hunds riktiga vara där.
Mannen, som trodde att han var ägaren till den döda lilla kangalen, tittade på berget mitt emot och kände igen sin egen hund.
De säger att en persons bästa vän är den som han har ägnat sina ansträngningar åt!
Om det finns en hund kommer det kisande ropet av ensamhet att uttryckas för en person och han kommer att vara intresserad av lögner!
Hunden var hans, men han jagade en varg upp och ner för backen.
Mannen var lättad, han kom plötsligt över en hjärtesorg.
Han satt under ett rymligt pilträd och fördjupade sig i en gästvänlig bäck i sitt hjärta.
Då hittade herden en oxkärra, lastade sin hund, grävde ett hål utanför byn och begravde hunden.
Men det var hans kärlek som han sa var begravd!
Det visar sig att ett fönster som leder till hunger hade öppnats på grund av sultanens sammanträffande!
Han fortsatte sin väg även efter att ha begravt hunden! Khidr sa till dem som ber om nåd medan de är kalla!
De moraliska bedömningar som ska hämtas från denna berättelse kommer att berätta för alla om ambitionerna som finns mellan tänderna.
,,,,,,,,,,,,,,,
Nu kan vi fråga, varför går herden med sin hund genom byns smala gator trots att han vet att det är farligt?
Var försiktighetsåtgärden han vidtog inte tillräcklig för att hålla fast hunden, eller höll han medvetet mitt rep löst?
Tiden för hundens död var inne och herden kände det, men han ville inte hänga denna hund som tjänat honom i så många år, men han letade efter en rimlig motivering?
Hundens död på detta sätt fick inte ägaren att göra någon själsrannsakan, och för utomstående gick det inte längre än till en enkel kamp.
Den stora hunden hade skadat många tidigare, men han kunde inte räkna ut tiden och hade fel eftersom han varken insåg eller accepterade att det var på väg att ta slut.
Och tiden har gjort allting oreda, om inte hunden kommer till liv igen.