Du kom tillbaka
efter tvåtusen dagar
kom du faktiskt tillbaka
med en sorgsen mognad ,
en skugga i ögonen
som klädde dig

Du erkände utan tvekan
din förlust i relationer,
du nämnde något fel hos dig
något du försökte ta reda på
något du vill ha
Du nämnde familj.

Du kom tillbaka
efter allt som hänt
jag ville inte skrämma dig
min lilla skogshare
min räddhare
fastän du såg mig suddig då.

Du mindes inte alls
när du förvandlade mig
när jag blev räv
när jag jagade dig
när du sökte skydd, bytte färg
Du mindes en annan version.

Jag minns att jag sprang
jag minns stenarna som rullade
jag minns den svidande smärtan
när du klippte mig
en snabb och smärtfri död
Trodde du.

T. William
Kan vi skratta lite nu
åt den skadeskjutna räven som
fortsatte springa år efter år?
jag var nattaktiv
(du stängde av din vittring helt då).

Jag är fortfarande ditt mörker
som du måste möta då och då
ingen kan äga dig, inte heller jag
För en stund finns vi
Sedan finns vi inte.
(Du hatar när jag säger det)