Jag säkrar kanterna
där nätet fäster i kardborren
ser honorna på utsidan
avvaktande men uppmärksamma

Smattret utanför
släcker den torra jordens törst
Att få krypa ner till den rytmiska melodin,
är ljuvligt lugnande, likt en vaggande famn

Några andetag in skär den genom rummet,
lika gåtfull som alltid,
frågan om hur hon kunde ta sig in
Surret intill huvudet höjer pulsen
när jag återupptar jakten