I allt som är viktigt i livet
är jag ensam.
Ensam i min lägenhet,
I min trädgård.
Ensam med logistiken,
med räkningarna.
Ensam med de stora besluten
- och med de små.

På påsk och jul och midsommar.
Sitter ensam framför teven,
resonerar med mig själv.
Skrattar, gråter, pratar
rakt ut i luften
utan något svar
som studsar tillbaka.

Lagar mat åt mig själv
och dricker vin utan
att skåla med någon.
Dagarna rullar fram,
Ensamheten föder sig själv,
blir allt bekvämare.
Tomheten blir det nya normala.