Hon satt med kritor och mjuka pennor
och så ett ritblock som hörde till
I diket porlade det i rännor
en mindre floddal, om man så vill
Ty det var vår, och det lyste fagert
från tussilagon vid dikets ren
Av örter annars det än var magert
Vad gjorde det, dock, i solens sken

I hjärnans vrår sökte hon idéer
att återge på sitt första ark
måhända skulle där bli penséer
om inte båtar av kvist och bark
ja, kanske rent av en stilig färja
med resenärer i akter, för
En musketör med harnesk och värja
dem kunde avvinka nedanför

Så fanns det monster och hemska drakar
för all del också att välja bland
för att ej tala om bläckfiskkrakar
som kunde anfalla mitt på land
Och det fanns UFOn i alla väder
som flög omkring för att sprida skräck
och några stålmän i blåa kläder
som sökte ta dem, men fick en knäck

Av yngre bröder fanns det väl många
så aldrig att de fick vara med
De sprang och for mest, med snälltågs ånga
och uppgav vargläten med besked
Hon höll en färgkrita, djupt hon tänkte
försökte komma till ett beslut
om sitt motiv, medan solen sänkte
sig trött i moln, och all tid rann ut.



9/5 2024