I månbelysta salar dansade hennes skugga, En sirens sång, en flyktig chans. Hennes skönhet, som en ömtålig blomma, drog hjärtan till djupen av ljuvligaste dysterhet.

Charisma vävde sin sidentråd, Fångande själar, både snabba och döda. Ändå berättade viskningar om dold smärta, En tragisk berättelse, en förgäves kärlek.

Publiken höll andan, förförled, När ödets grymma hand lindade upp urtavlan.
Ty skönhet bleknar, och skuggor faller, Och tragisk lockelse gör anspråk på oss alla.

*Sedan

När ditt hjärta är tungt,
Och dina ögon är för ledsna
... Lär dig av stenen!
Genom frost att stå emot.
När du inte har mer makt,
Att "klättra" så många broar,
Tappa inte din värdighet,
... Lär dig av bergen!
När människorna runt omkring
De trampar på dig, utan ursäkt,
visa dem förlåtelse,
... Lär dig av bladet!
När mycket gör dig besviken,
Trött på att du alltid avslöjar,
... Lär dig av blomman!
Från tårar till att återfödas.
när du är långt borta
Och din tanke suckar,
Gå tillbaka till "boet",
... Lär dig av storken!
När saknaden kväver dig,
Du är trött på att samla,
... Lär dig av regnet!
Som ibland, att gråta.
När stora moln av huma,
De verkar omge dig,
Var en stråle bland dem,
... Lär dig av solen!
När andra vill ha dig annorlunda,
För att "vinna" en plats,
... Lär dig av granen,
Ändra inte alls.
När problem slår till,
Låt dig inte besegras,
Smek runt dig,
... Lär dig av vinden!
När livet verkar snett,
Och du blir trött på henne,
... Lär dig av fjärilen!
Att leva det... så här.