De blåa odon som snart skall mogna
i sump, på stränder, i ymnigt rus
ger färg mot klippor som vakar trogna
som blickar nedåt mot bottengrus
Det ljumma brunvattnet glimmar stilla
med doft och mjukhet, ej är det illa
att nära källsprånget på en höjd
få njuta kungligt av sådan fröjd

Här har väl suttit i alla tider
ja, till och från, någon filosof
med pennans stift över ark som glider
och fladdrar lagom till nästa strof
som då förargelse väckt för stunden
ty filosofen är tanken bunden
och vill ej störas av liten pust
som ställer till när den helst får lust

Om ankans fridsamma simtag tysta
emellertid säges endast gott
Den tok som motsatsen velat knysta
har aldrig vildmarkens puls förstått
Den pulsen andas i middagsljuset
i ankans snatter, liksom i suset
från snäckans sjungande djupsiren
samt i var badares pigga ben

Du måste själv dina odon hitta
du måste leta dig till din tjärn
du måste först för att sedan spritta
i vattenlek famla och ta spjärn
Du måste finna din väg till målet
det roberikande andningshålet
Det kan blott uppsökas om du stark
går över obruten tankes mark.



3/6 2024