Mina fingrar darrar, måste skriva, paniken springer över mig
Ibland ekar det inom mig, ibland skriker rösterna
Jag flämtar, vem där, tystnad
Demoner tynger mina axlar, svarta skepnader i varje hörn
Blånekar mina besvär, förnekar kaoset inom mig
Skapar overkligheter i mitt inre
Detta är början på slutet, slutet på början
Det inre är det yttre, mitt hjärta ligger på marken
Slår mig tills jag trillar, knyter mina nävar
Ser blodet forsa, ser livet aldrig ta slut
Är det jag som skapar kaoset, känner mig som split
Men rösterna ekar, jag känner paniken i fingrarna
Min mage tappar förståndet
Känslorna hoppar på tåget, flyr
Era mesar, kom tillbaka, skriker av ilska
Idioter, rösterna skrattar, va, pratar du med mig
Ser mig i spegeln, ser någon stå där
Hej, vem är du, demonerna klappar
Han har förlorat förståndet
Gråter och harklar, tack
Sliter mig i håret, smärtan är ljuvlig
Detta är en episkt text utan kontext av mitt inre kaos
Blodet är rött, lila, alla regnbågens färger
Detta är illa, illa, jag snyftar
Torkar mig, plockar upp mitt smutsiga hjärta
Sätter ihop mig, kör över mig, det är en oändlighet
Smutsiga ord ekar inombords, skratten ljuder
Jag ser mörker men finner inte orden
Låter mig provocera mannen i spegeln
Skrattar, du har inget att hämta
Krossar den blanka spegeln och hånar honom
Livet är nu borta, smash, krasch jag skrattar