Älskade, hösten är på väg

och när jag andas in
den friska luften
andas jag dig och dina händer
smekandes över min kropp

Jag röker cigaretter hängades
ut genom mitt lilla, smala fönster,
fast man inte får,
och tänker att det är dina
andetag jag inhalerar

Hösten är på väg igen och den
senaste tiden har jag drömt
om din kropp nära min

jag har drömt om hur du
alltid fick mina sorger att sina
och om hur inget varit lika vackert 
sen sist vi åt middag ihop

Nu är hösten på väg och jag är
ensammast i världen utan 
dig i min säng

jag är ensammast i världen utan
din närhet som förklarar för mig
vad kärlek är

utan dig som bara ligger tyst vid min
sida och kliar min rygg eftersom
du vet att det är det enda sättet
jag somnar på

Och jag har förbannat mig själv tusen gånger
sen luften började viska om höst

förbannat att jag skickade det där brevet där
jag skrev att jag klarar mig bäst själv,
brevet som du aldrig ens svarade på

Älskade, hösten är på väg

och jag går i cirklar i livet utan dig
lär mig att leva utan oss, utan våra 
rödgula löv och rödvinsnätter

jag ska leva utan dig och euforin du gav

för den har jag redan hittat,
den bor i mig