Så fort jag lärt mig läsa och skriva, började jag med stigande intresse och mani ägna mig åt just dessa aktiviteter. Ett av mina första alster hette Sagan om Fick, Fack och Fuck. Det var flera år innan jag hade lärt mig engelska.

Den handlade om tre bröder med just dessa namn. De hette så därför att Fick alltid fick en massa saker och Fack  därför att han lade allting i olika fack. Fuck fanns där bara, därför att jag tyckte namnet lät kul, för det påminde om Funck som i Thomas Funck, mannen som skapade Kalle Stropp och Grodan Boll, Plåt-Niklas och några andra figurer som roade mig som barn i radio. Jag minns även Barnens Brevlåda med Farbror Sven (Jerring) och Nicke Lill-Troll med sin typiska läspning och hälsning: Mossa, mossa, på er alla barn!

Min fader folkskolläraren var min första publik, sträng och orättvis, det senare vid beömningen av min saga, i mina ögon i alla fall. Han läste dock densamma med visst intresse, höjde ögonbrynen ibland, men undvek först att  kommentera figurernas namn, även om han var bevandrad i engelska.

Naturligtvis gick sagan ut på att det blev bråk mellan de tre bröderna om vem som skulle ha vad och i vilka fack deras saker skulle ligga. Värst var Fuck som alltid ställde till det. I dag skulle jag kanske sagt att han fuckade upp allt.

Jag vill minnas att sagan slutade  i något slags  grym katastrof, eftersom den skulle vara spännande och kul. Men min fader folkskolläraren hade föga förståelse för detta och påpekade att det ju var en saga och därför borde ha ett något lyckligare slut, t.ex. att bröderna blev sams och hade en rolig fest. Han bad mig därför skriva om den, byta namn på broder Fuck och sedan återkomma med en ny version.

Jag blev förstås sur över kritiken och att far hade så lite förståelse för berättelsens självklara dramatik, varför jag upprört  rev sönder papperet - och i förbifarten sparkade en träsko genom ett fönster på vägen ut.

Vad som då hände är en annan historia, också denna utan lyckligt slut. Aga av barn vid denna tidpunkt var fortfarande tillåten.