Din väntan
i gläntan
på skogsråets gestalt
går mot sitt slut trots allt.
Några kvistar bryts
nästan alldeles tyst
och löven darrar till
precis som de vill,
när skogsfrun kommer nära.

Vad mer kan man begära
än att se hennes hår
när du sedan går
till älvornas dans
som om världen inte fanns...?

Allt tycks bli glömt
och vardagen något drömt,
när du far runt i frenesi,
förtrollad av dansens magi.

Din ande rinner alltmer bort
och du domnar inom kort
och vaknar sedan upp
långt före morgongalen tupp.

Vad minns du väl nu
efter nattens kuttrasju
med skogsrå och älvor
bland stubbar och rotvältor?

Var allt blott en dröm
under din djupaste sömn
eller blott några ord
på poetens bord?