Det tär på mig
Hur celler inte längre
Närvarar
I den kropp
Du en gång format

Dissonansen är likt
Fiolväsen från en treåring
Det skriker
I mitt huvud

Vet inte längre
Ser inte längre
Den horisont
Du la framför mig

Tala inte om för mig
Vem jag är
Dikta inte en realitet
Som inte är din

Låt mig, för fan!