Som liten hade jag svårt att förstå
att saker och ting ibland gick i stå
Att människor plötsligt bara försvann
och kärleken inte allt övervann
Att det fanns något som dåliga slut
då livet ej längre blev som förut
Att ondskan även finns ovan jord
härjar och plundrar från syd till nord

Då livet kändes tungt trots all komfort
drömde jag om en bättre värld lång bort
För livet är inte som en saga
där alla är lyckliga och glada
När mormor dog och döden kom nära
och smärtan var alltför svår att bära
Då försökte jag stanna tiden
för att åter få känna friden

Men tiden den finns endast i stunden
och låter sig inte lätt bli bunden
Så dagarna gick och åren såväl
och jag fick hälsa barndomen farväl
Men ännu i dag i vuxna tider
när hjärtat för allt elände lider
och jag känner mig ledsen och tärd
då drömmer jag mig bort till min värld;

I min värld hörs aldrig sista versen sjungas
Människor ses aldrig kivas eller stångas
Ingen blir rosslig, ingen blir krasslig
Inget blir knas och inget går kras
Kärleken böljar och blomstrar
Ängeln dansar med djävulen
Lammet leker med vargen
Solen hinner i fatt månen
och fadern hittar sonen

I min värld drömmer ingen längre om min värld