bilen rullar fort fort
bakom ratten sitter jag
till synes styr jag färden
men vet inte om det är så
färden går om igen om igen
i samma slitna hjulspår om igen

bakom ratten leker jag kapten
på min egen skuta på böljan
jag leker med tanken
att kapten jag är på mitt skepp
fast jag är osäker på just det

dimmig ruta döljer världen
fläkten orkar inte blåsa bort
jag kisar och gnuggar på rutan
som skiljer mig från världen
och allt det andra därute

så viner vinden runt ensligt fordon
jag griper ratten med vitnande fingrar
längtar och hoppas att det blir bra
att hjulen styr dit jag längtar
och vill inte tro annat än på mitt befäl