Grenarna från de svartaste stammarna slår
tiden i skuggors töcken förflyter och går
Gasten har ingen levandes tillhörighet
trycker vid murens dunkel i osalighet
gnyr som lilla valpen. Det vinden blott är
säger de som tror sig veta eller fruktar besvär

Sorgerna nog är många, för vad trå en ny
mycket skall ändå tima i stad som i by
Oknytt som saknar namn kan oss gärna förbi
skrida så gott de orkar, bli periferi
Tro ej allt som viskas, se sanning ni bör
säger de som är så kloka, med sitt vana gehör

Gasten står i sin blekhet vid vassen på lur
Seglaren märker intet, så är hans natur
Skulle han inte annars ju irra till sjöss
knäsvag på grundet gå, och så var det adjöss
både med hans båt och hans skepnad så skön
suckar gasten där vid kanten med ett ohörbart stön

Grenarna gasten bryter att skrämmas ett slag
detta må väl fungera i kväll men ej dag
Skrattet kan ingen höra, och så blir det jämt
för denne sprattfigur och hans eviga skämt
Gäspar gör han ofta men sover ej gott
Gäspar gör vi andra också, när allt ter sig som grått.



25/7 2024