det hade varit en lång vinter, det hade snöat i många år,
St. Petersburg var mörkt som en gravkammare, vi hade varit på det hotellrummet i säkert över tio år, det hade inte varit någon värme på länge, resterna från en uppäten fasan låg på ett silverfat mitt i rummet, den överblivna gåslevern och kanapéerna hade svartnat,
det luktade människa och flott i rummet, Trump och Musk var nakna och hade sprayat sina kroppar med guld, de såg oberörda ut, nästan lyckliga dansade de runt i rummet, de hade med sig några nakna kvinnor i gasmask som dansade med dem, det var nästan som en vacker målning i sobra färger, guldet och metafysiken hade stelnat till underbara poser av katatoni, längst ner i rummet satt Ocean Vuong och skrev prosa, en följsam vidunderlighet flöt ut på pappret som det dova ljudet av vingslag över havet, jag tror att jag fick tårar i ögonen av den sköra, mänskliga prosan,
Trump och Musk hade analsex med kvinnorna i gasmask, jag kunde inte höra om de talade ryska under det våta gummit,  jag tror att en av dem hade blekt sitt rövhål, pastellrosa fluiditet och behag uppenbarade sig som en blomma mellan hennes skinkor,
det fanns ingen vodka kvar i rummet, St. Petersburg andades tungt i mörkret, jag tror inte att det fanns några intentioner, eller avsikter, meskalinet flödade genom gummislangar i väggarna där det blev kristaller som sedan spred sig till de nakna fälten i kylan, kvinnorna i gasmask hade inte ätit på länge, deras anorektiska kroppar var underbara i det svavelgula skenet från gatan, St. Petersburg var som vackrast när det var kallt, på vintern när inte en människa kunde skönjas så långt ögat kan nå,