jag upplöser ingenting, bara din musik
och dina orgier
att andas in svetten och tårarna
och dina svavelgula lungor
du väcker mig ur det livlösa skenet
gör mig mer mänsklig än en apparat
ett inoljat fält av kakofoni
och likgiltighet
sträcker sig mot den tomhet
som vi älskade och våldförde oss på
jag vill äta dig som ett ostron
jag vill inreda mina rum
med allt det vackra och stympade
du sålt till de högstbjudande männen  
på gatorna i São Paulo
att låta dig utplåna mig
 är det enda sättet
att överleva dig