Min hjärna har spelat mig ett spratt igen
men jag är medveten om vad som sker den här gången

lika självklart som att avklippta naglar växer ut
lockas jag in i narcissistens labyrint,
snurrig som om jag hade druckit absint.

Som en myra äter socker
som en mal dras till ljus
som sirener lockar sjömän ner i havets djup
enda platsen jag är säker på
är inlåst i mitt eget hus.

Amygdala som en svullen vindruva
jag gömmer mitt ansikte under huvan

Jag tillåter överjaget få övertaget
om mitt psykes svarta dammar
håller mig hårt i trädstammen
medans hela forsen rammar.

Jag är född ur galaxer, dotter utav stjärnor
och jag tar tacksamt emot denna lärdom

Jag tämjer mitt lejon med skalade citronklyftor
hon spinner som en katt och jag stryker hennes man
med sitt huvud i mitt knä och sitt blottade gap
med savannens regent vid min sida är jag trygg.

Solen står i zenit, det är mitt på dagen
jag drar ett djupt andetag och
jag släpper taget
allt för det högsta bästa,
för det högre jaget.